Trött och sliten
Eftersom Lea visade svagt intresse för älg vid ett tidigare jakttillfälle så ville jag prova att släppa henne på älgspår. Eftersom rådjuren på storskogen har blivit uppätna av lo så har vi här bra möjligheter att träna på enbart älg.
Här hade älgen landat
Det hade snöat och regnat en del under gårdagen så om vi såg några spår så visste vi att de var nya. Det var lite mer snö än beräknat, upp till 50 cm, så vi tog det lite lugnt. Just som vi bestämt oss för att vända hemåt kom vi på älgspår.
Lea gick före och snart startade drevet, Lea avbröt dock väldigt fort och kom tillbaka. Det var inga problem att följa spåren så vi gick efter för att motiverade Lea att driva längre. När vi kommer fram till den plats där Lea skällde på älg så ser vi en lega med lite blod, ser ut som om älgen blodat ur hals eller huvud. När vi tittar oss omkring ser vi lega efter lega och fullt med blod i en halvcirkel runt varje. Mängden blod var svår att uppskatta men det var inte lite. Första tanken var varg, hade älgen blivit anfallen och lyckats fly? Vi började med att bakspåra för att hitta platsen där blodet först uppträtt. Ganska snart kom vi fram till en bergvägg och ovan för den fanns det älgspår men ingen blod. En titt på GPSen visade att höjdskillnaden ner till landningsplatsen var 9 meter. På ovansidan fanns det ytterligare ett spår, det var det spåret vi hade sett tidigare. Vi vände nu om och började att följa spåret. Det droppade blod från älgen hela tiden, kanske 1 droppe eller 2 per meter. Lea gick före i spåret, hon gick tyst ca 20 meter framför och kollade så att man hängde med. Spåren var från två djur, ko och kalv där kon var den skadade, varje gång som djuren delade på sig valde Lea att följa rätt spår. Efter långt och mödosamt arbete fick vi ge upp, vi hade då följt spåren i drygt 2km. Ibland kändes det som vi var riktigt nära och det var ett svårt beslut.
Lea har nu blivit 19 månader och jag är mer än nöjd med henne.
