Jägare sägs vara skrockfulla i sin natur. Själv har jag inte förstått detta men man önskar alltid dretjakt till varandra. Från nu kommer dock dretjakt att ha en ny betydelse för mig.
I helgen var det småviltsjakt, inget särskilt med det men det visade sig bli en dag som jag aldrig kommer att glömma.
För det första så har vi dretjakten. Det var lite mer pyssel än vanligt den här morgonen eftersom det var första gången jag hade pejl på Lea. En passkytt använde tiden till att gå på dass, han ställde ner ryggsäcken vid mig och traskade iväg bakom ladugården till dasset. Jag hade precis fått ordning på halsband, pejl, Lea och mig själv när det smäller till från baksidan ladugården. Tankarna rasar i huvudet, vad gör han? Tiden går, det känns länge när man står och väntar men till slut kommer han gående runt knuten. Bössan hänger över axeln, i högerhanden bär han en räv och hade inte öronen varit i vägen hade leendet gått varvet runt.
- Nu ska du få höra, fick han fram mellan skratten.
För att få lite ljus hade han lämnat dörren på glänt och när han satt där och gjorde sina behov tittade han ut genom dörren och fick se en räv som satt och tittade på honom. Så tyst som det gick sträckte han sig efter bössan, som stod lutad mot väggen, och skotten i byxfickan nere vid golvet. Sedan i något mitt i mellan skitställning och skjutställning fick han ett skott på räven. Sedan blev det till att göra färdig det som var meningen med dassbesöket och ansluta till oss andra jägare.
Så när någon kommer önska mig dretjakt, så är det denna jakt jag kommer tänka på.
Lea med sitt första rådjur
Dagen fortsatte som de flesta andra jaktdagar, Lea fick upp drev men rådjuren väljer att gå förbi just det pass som man valde att inte besätta. Vi hade turen att se flera av dreven och det var ju mycket rolig för mig, eftersom erfarenheten av hur Lea jagar inte hunnit blivit så stor.
När det var dax att ställa om för andra såten blev Lea lite rastlös, äntligen kom radioanropet och det var dax att släppa loss, medan jag stuvade ner kopplet smög ett rådjur undan mellan mig och Lea, jag fick inte skottchans men det dröjde inte många sekunder innan Lea hängde på. Drevet gick till ena kanten av såten där Lea avbröt och kom tillbaka, efter en stund meddelade en av passkyttarna att han sett ett rådjur smyga runt i området där Lea släppte. Vi hade kommit runt Lea och jag och Lea hade precis visat att det lukta väldigt gott och stuckit iväg när skottet kom. Lea började driva och fick kontakt med rådjuret innan vi fick stopp på henne. Skallet förändrades markant, hon var mycket grövre i skallet nu och vi trodde att hon hade hittat djuret men jag såg på pejlen att det gick ner till sjön och där släppte Lea. Jag gick efter för att leta och Lea visade vägen, väl framme vid sjön visade det sig att djuret låg vid standkanten.
Ulf, Herbert, Stefan och Lennart
Vilken dag!
PS. Pejlen, en Garmin Astro, fungerade perfekt. Har tankat över våra spår till datorn nu och kan berätta att Lea sprang 25.1km medan jag gick 8.8km under jakten.
